En hanker sig fram...

Vitsippor

 Har varit ute och gått varje dag. I söndags tog jag med mig familjen ut i skogen för att leta stolpar i Friska Karlstad . Det är riktigt roligt. Barnen var jätteduktiga och klagade ingenting, mer än att LilleW blev lite sur över att han inte fick låna min kamera....Inget gnäll på att det var lite blött och lerigt i skogen på sina ställen, inget gnäll på att det var jobbigt att gå. Det var en fin dag och i skogen blåste det inte heller. Vi hittade 7 stolpar.

Stolpe 63

Jag mådde riktigt bra den dagen. Kände mig nöjd med mig själv som gjort något vettigt med barnen och fått vara i skogen. Jag trivs där, fast jag är så dålig på att ta mig ut i "vildmarken"...Det är ett av mina mål att bli bättre på.
Igår var också en okej dag. Lämnade LilleW på dagis. Gick till jobbet för att hämta arbetsplatsombudspärmen. Skulle på APO möte efter lunch. en knapp timme efter jag lämnat LilleW ringde de från dagis och sa att han ramlat och slagit i näsryggen och svullnat upp ordentligt. Jag gick och hämtade han och H som jobbar kväll denna vecka var hemma. Det var bara att åka till akuten och få lilla näsan kollad. Som tur var är inget brutet. Vi ska på återkoll på fredag för säkerhetsskull.
Måndagens APO möte fick jag ta idag på förmiddagen. Mådde helt okej...Tills jag gick in på konsum i MittiCity...Då började jag må dåligt. Hjärtklappning och dysterkvistig i sinnet...Gick hem och hann precis träffa H innan han åkte till jobbet. Fick i mig något att äta....
Långsamt mår jag bättre igen....

Regntunga skyar...

Mum tulip från Lush

Hade tänkt ha LilleW hemma idag....Men ringde förskolan och frågade om han fick komma och det fick han. Mitt inre mår inget bra idag. Det kryper och ångesten vill riva sig loss...Jag vet inte vad jag ska känna...Vill inte må dåligt. Varför ska jag göra det? Jag har det ju bra....egentligen...
Efter att ha lämnat LilleW tog jag en prommenad i hopp om att oron skulle lägga sig...14802 steg, 7,39 km...Men det släpper inte..
Kom hem, tog ett bad. Hjälper inte...
Suck.....

Tillåt mig att roas...

Fast roligt är det egentligen inte. Men så typiskt när det gäller mig och mina operationer....
Åkte till Torsby igår. Fick besked strax innan kl. 10 att det var ca 2 timmar kvar till min operation. H och jag satt och underhöll oss med TV och tidningar. Väntan är jobbigt. Strax efter 12 var det dags att förberedas, då hade jag redan fått dropp eftersom jag var fastande.
Jag kramade H och började känna mig riktigt orolig. Gick in i operationsalen och hoppade upp på britsen. Blev "riggad" inför operationen. Personalen i Torsby är helt underbar, det är bara allt annat som är jobbigt. Tillsllut blev jag sövd. Det är en härlig känsla, jag kan förstå att folk tar droger om det är så det känns, att försvinna bort från oro....Sen blev jag väckt. Jag kollade klockan på väggen, den var 13. Jag fick flytta över till en vanlig sjukhussäng. Jag hade inte ont. "Herregud, vad fort det gick, tänkte jag, och inte har jag ont heller!!!"

Jag blev rullad ut till uppvaket. Efter en liten stund kom Dr. Benkt Handsske och sa att det inte hade gjort något (inte så konstigt då att jag inte har ont, tänkte jag). Jag hade efter nedsövningen, när de satte ner tuben i halsen som ska hjälpa andningen, fått ett hjärtstillestånd så det vågade inte fortsätta utan en ordentlig koll av mitt hjärta. Dr skulle skicka en remiss till medicin här i Karlstad och när han fått resultatet ska han ringa mig ang ny operationstid. När han pratat färdigt med halvdrogade mig sa han att han skulle ringa till H (som gick ut i friska luften när jag åkte in på operation.). Vi hade bett om det innan operationen eftersom H var nästan mer orolig än mig...

Den sköna känslan av att bli nedsövd är inte värd känslan på uppvaket...Jag hatar att ligga still i sängen med alla sladdar överallt. Det kryper i kroppen och jag vill bara riva av mig allt och gå hem...
Narkosläkaren kom också och pratade med mig, han sa väl i princip det jag redan hört...
Sen kom H orolig och lättad om vartannat. Dr Handsske hade skrämt upp han ordentligt...Han hade ringt H och sa att han skulle komma ner och prata med han....Kan tänka mig alla tankar som for genom huvudet innan han visste att jag var okej...
Låg en halvtimme i sängen med H bredvid...Sen körde jag mitt vanliga knep för att bli uppsläppt ur sängen: "Måste på toa!!"...Man lär sig av att ha barn...hehehe...
Jag blev av med alla slangar och om jag kände mig okej efter toabesöket så kunde jag gå och klä på mig....

You bet!!! Aldrig att jag går tillbaka till sängen igen....

Så jag klädde på mig och vi fick sitta inne i väntrummet igen...Vänta vänta...Tillslut fråga jag om jag kunde ta bort nålarna i handen...Men det fick jag inte..Först skulle det tas ett nytt EKG...Efter det fick jag kaffe och smörgås...Mums...Sen togs nålarna bort...Sen vänta på Dr som skulle prata igen...Han sa att EKG:t var okej, han hade kollat med hjärtspecialisterna där i Torsby och jag kunde åka hem.
Kände mig ganska groggy, somna i bilen och det var skönt...Men tung i huvudet hela dagen...

Idag har jag lämnade jag LilleW på dagis och tog en lång prommenad. Gick sen till jobbet och pratade med chefen. Sa att jag stannar hemma resten av veckan, känner att jag behöver det. Det är redan vikarie insatt för mig och risken att jag då skulle få hoppa in i en annan grupp istället är ju ganska stor och det känner jag blir för stor stressfaktor just nu.

Ska försöka gå ut och gå minst varannan dag...Nu har jag kommit på att använda radion på mobilen också plus att jag hittat en stegräknare...Hitintills idag har jag kommit upp i 13643 steg, så målet på 10000 är slaget...
Passade på att lämna in min cykel som stod på jobbet till cykelverkstan brevid. Så den blir pigg också...
Over and out..
Peace and Love...

Tillåt mig att oroas....

Här sitter jag nydesinficerad, sängen är renbäddad allt enligt instruktion från sjukhuset. Imorgon är det dags för bråckoperationen. Tillåt mig att oroas...Jag är jätteorolig men jag orkar inte tänka på det..Jag är inte rädd för operationen i sig, jag är inte rädd för smärtan efteråt..Jag är rädd för att dö ifrån mina barn...
Jag kommer göra det nångång jag vet det, men jag vill finnas för dem medan de växer upp....Tills de står på egna ben och har mig som ett dåligt samvete i bakhuvudet ("jag kanske borde ringa mamma...nej, jag gör det sen....")
Mina operationer har inte varit så lyckade...Men nångång ska det väl bli bra...Jag måste ju lita på att de vet vad de gör....Karln kör mig till Torsby och väntar tills operationen är klar...

Elite Hotel Marina Tower

Jag har iaf haft en underbar helg i Stockholm med A och D och Ettan. Vi bodde på ett finfint hotell med ett finfint rum...Jag har sovit gott, ätit gott, haft gott sällskap och strosat en del på Djurgården (Skansen, Wasamuseet och Gröna Lund). Ettan vann två kilo Dumle och det tyckte han var bäst med hela resan...Hehehe..Men det var nog inte för kolans skull utan för själva vinnandet.
Du är en underbar vän A!!! Tack!

Ska försöka lägga mig och sova nu....
Natti!


Nu ska gumman gno...

Inte mycket blev gjort igår...Mer än det Grekiska Lantbrödet som blev bra och uppskattat....Var på kostombudsmöte på eftermiddagen. När jag kom hem åkte vi och handla. Lager 157 har öppnat här i stan och barnen fick varsin funkis (typ onepiece). Så nu har jag två randiga teletubbies här hemma....De är så fina så. Idag är jag och LilleW lediga och jag ska få lite gjort tänkte jag. Det är inget vidare väder idag, grått och lite regn. Bra då behöver jag inte känna att jag måste hitta på något ute. Har fortfarande en massa att göra eftersom inget blev gjort igår. Men idag känner jag mig mer laddad. Växterna står redan i duschen....Bara resten kvar.
Checklista:

• Ringa och boka om en tid
• Duscha växter
• Dammsuga
• Torka golv
• Bädda rent
• Tvätta
• Baka något med LilleW
• Betala räkningar

Bara att sätta igång...Tjingeling!!!


Baka baka stor bulle...

Jäsande Grekiskt Lantbröd

I bakar tagen.....Grekiskt Lantbröd Mycket jäsning men man hinner ju en del medan det jäser.
Tänkte att jag skulle plocka fram dammsugaren, duscha växterna och bädda rent innan jag ska dra iväg på möte. Men det har inte blivit gjort än...
Jag önskar att det föll sig naturligt för mig att plocka fram den där snabeldraken åtminstone varannan dag eftersom vår hall är ett grustag...Men nä...Jag bara tittar på eländet och tänker "måste, måste, borde, borde....gör det sen...". Till mitt försvar kan jag säga att jag iaf gör en tillfällig nödlösning och plockar fram sopborsten och tar det värsta...och täker "så länge...tills sen..."
Jag längtar efter ett såpadoftande hem...Jaja, jag är inte ensam om dammsugningsansvaret här hemma, men tyvärr är min hälft likadan som mig...Och jag kommer aldrig bli en kvinna som talar om för min karl vad som behöver göras, inte vad det gäller städning...och det är inte för att jag är en fantastisk kvinna utan för att jag inte vill att han ska tala om för mig vad jag ska göra...För sätter jag han i arbete, måste ju han få sätta mig i arbete...Kritiserar jag hans städning, får han kritisera min, så ska det vara i ett jämlikt hem, anser jag....Och jag är ingen älskare av att få kritik...Därför undviker jag att ge...Men jag kan och jag kritiserar..Men då gäller det helt andra saker som är mycket viktigare än ett såpadoftande hem...

Det doftar åtminstone ganska ofta nybakat bröd i det här hemmet...

Nu är brödet i ugnen och sen bilden togs har det jäst till nästan dubbelstorlek...

En stor man

Idag har vi tagit avsked av en stor man som kom in i mitt liv för 20 år sen. Mammas livskamrat. Vi tänkte inte alltid lika och jag förstod han inte alltid. Han var mycket bestämd i sina åsikter och vacklade aldrig i sin tro på att han hade rätt... Det störde mig ibland eftersom jag ofta tänker å enasidan och å andra sidan...och å tredje sidan och även å fjärde sidan. Men det blev intressanta diskussioner, där ofta kor var inblandade...B jämförde människors beteende med kors beteende. Jag som är intresserad av att förstå människors beteenden fick ofta en förklaring utifrån en ko...Och jag måste ge han rätt i det mesta. Gud vad man kan sakna det så här i efterhand.
När jag fick Ettan, tog B honom till sig som sitt eget barnbarn fast han redan var morfar åt fyra barn. Ettan började kalla honom farfar och han var en fantastisk farfar, den bästa ett barn kan ha. Ettan fick vara med på traktorn i jordbruket, hjälpa till på alla möjliga sätt. Vara med i skog och mark. Men framför allt bli respekterad för den person han är och bli sedd som en likvärdig männsika och inte som ett mindre vetande barn. Vad mer kan man begära till sitt barn? Jag är så innerligt tacksam för att Ettan har fått uppleva den kärleken mellan barnbarn och farfar....Precis som jag fick uppleva det med min morfar. Det är något dyrbart som man kan spara i sitt hjärta hela livet.
Jag kan känna sorg för att LilleW aldrig riktigt hunnit lära kanna farfar på det sättet eftersom B fick stroken för två år sen. LilleW skulle verkligen ha behövt det...